Min familj är ute på en sista höstpromenad innan vi packar bilen och åker till bussen. Sedan blir det nattåg till Uppsala för deras del. Jag har suttit och jobbat vid pappas köksbord idag. Det har gått bra och jag har hunnit få en hel del gjort. 

I veckan har pappa satt ut fågelbordet samt bjudit på en margarinklump. Talgoxarna är redan i full gång och smaskar. Fjällsköra (nötväckan) är på plats, ja flera stycken till och med. I morse blev det ett litet drama när en stackars koltrast blev brutalt bortmotad av fjällsköra. 

Imorgon är planen att vara på jobbet och försöka hitta alla julböckerna. Förra veckan skulle jag plocka fram dem eftersom jag ska hälsa på en klass som vill ha tips med just jultema. Och då hittade jag ungefär hälften av alla böcker. Mycket konstigt eftersom jag har en mycket tydlig inre bild av var jag ställde dem och de är inte utlånade. Men jag har extremt många böcker i mina hyllor så det är inte omöjligt att de gömt sig och därför blir det storstädning. Av erfarenhet så vet jag förstås att mina mycket tydliga inre bilder kan vara aningens opålitliga ibland.

Lucy Diamond är en av de där feelgoodförfattarna som jag i princip aldrig blir besviken på och det gäller även för hennes senaste bok "Där lyckan börjar".

Visserligen hade jag den där vaga känslan som ibland dyker upp att 

-kan jag ha läst den här förut? Det är något bekant med den?

Men jag tror egentligen inte att jag har gjort det.

Vi möter två systrar, eller styvsystrar om man ska vara petig, och i det här fallet är de själva rätt så petiga på det. Rachel är nio år äldre än Becca och den perfekta karriärkvinnan, mamman, frun som lever det perfekta livet. Becca är den slarviga lillasystern som aldrig hittar riktigt rätt, inte orkar träna alltid råkar bli ihop med rötägg.

Rachel har aldrig förlåtit Becca för att hon och hennes mamma blev en del av familjen för länge sedan och relationen är minst sagt frostig.

Men så en dag ringer Rachels granne. Hon är barnvakt till de tre barnen och Rachel dök aldrig upp på kvällen för att hämta dem. Mabel, den äldsta dottern, sa att de skulle ringa och be Becca om hjälp. Becca åker dit och tar hand om barnen och försöker lista ut vad som hänt.

Att bo i Rachels hus, ta hand om hennes barn och tvingas konfronteras med människorna runt Rachel får Becca att se på sin syster med nya ögon. Frågan är vad Rachel ska tycka när hon väl kommer hem igen?

OM AI och unga- en handbok för vuxna

 Tillbaka i Jämtland och här är det lika mycket regn som i Uppsala. Sedan jag kom tillbaka i söndags har jag hunnit åka färjan fyra gånger! Egentligt helt orimligt mycket och jag har nästan hunnit bli lite less men vad gör man?!

Min familj är också här vilket är supermysigt trots att jag jobbar så vi kan inte hänga riktigt så mycket som jag hade önskat.

Mina dagar den här veckan går mest åt till att planera för de skolbesök som väntar under veckorna framöver. Det är som att både jag och lärarna tagit omtag nu inför lovet och kommit till skott med bokprat. 

Härom dagen skickade jag ett boktips till mina lärare.

"AI och unga -en handbok för vuxna" av Johan Falk kan vara den mest användbara boken jag har läst om hur man kan jobba med AI i skolan. Och då har jag ändå läst en hel del i ämnet. På knappt 60 sidor får man handfasta råd och det bästa är att författaren lyckas ge konkreta råd och tips utan att blir för exakt i verktyg och appar. För som han skriver, om han hade tipsat om det som är nytt och används idag så skulle boken bli helt omodern om ett halvår eftersom utvecklingen går så snabbt.

En lärare hörde faktiskt av sig samma dag och ville låna boken vilket gjorde mig väldigt nöjd. Det här är ett ämne som alla lärare, och egentligen alla andra också, måste hantera, vare sig de vill eller inte.

Sedan har jag förstås läst lite annat också. Nej, advent och julen är ännu en bit bort men jag har börjat få feeling. Jag har också klappat min nya jultröja som ska få åka fram vid första advent.

"Julens hemliga bibliotek" är den senaste i raden av Jenny Colgans böcker. Den skiljer ut sig tycker jag från hennes tidigare.

Mirren lyckades vid ett tillfälle hitta en gammal försvunnen bok som sedan hamnade på museum. Julen närmar sig året efter och hon sitter på muséet och deppar för att den här julen kommer att bli mycket mer deppig och tråkig. Men så dyker Jamie upp. Han har råkat ärva ett slott i Skottland och har fått en ledtråd av sin döde morfar som ska leda honom till en dyrbar bok. Han vet bara inte vilken bok det är eller vart han ska leta. När Jamie förstår att Mirren är bra på att hitta böcker så anställer han henne över julen för att hjälpa till.

Och sedan drar äventyret igång. 

Inte min bästa Jenny Colgan-bok men absolut bra med den rätta julkänslan.

Så sitter jag här igen i en regntung stad och avundas min far och faster som har invigt färjan över Vattudalen. Den började gå i morse. Nästa vecka ska jag testa.

Det har varit en lugn och skön arbetsdag. Jag har läst en bok inför kommande boktipsarbesök i en femma. Efter höstlovet har jag flera skolbesök på gång och det blir många böcker att hålla koll på och läsa.

Förutom läsningen så har jag pysslat med de vanliga sakerna; läst och svarat på mejl, uppdaterat mig på aktuella biblioteksfrågor som den där en bibliotekarie orosanmälde en tioåring som lånade en dark romance-bok och pappan till barnet anmälde bibliotekarien till JO

Bibliotekarie gjorde orosanmälan

När jag läste nyheten så kunde jag inte annat än undra hur bibliotekarien resonerat?! 

Men idag har jag lyssnat på ett klipp från P3-klubben där journalisten Kristoffer Andersson har läst kommunens svar på JO-anmälan. Det visade sig som så ofta vara betydligt mer komplicerat än vad det verkade från början.

Om ni vill veta mer kan ni lyssna på avsnitt 477. Äntligen är litteratur farligt igen.

Försökte länka men lyckades inte...

Så till en riktigt bra bok!

För några veckor sedan hade vi författarbesök på biblioteket. Det var Annelie Jordahl som berättade om sin nya bok "Kallet". Den handlar om hennes släkt under andra världskriget med farmodern i centrum. I boken kallas farmodern för Karolina och hon är ödemarkssamarit vid norska gränsen. Hon och familjen driver fjällpensionatet i Stora Blåsjön och under kriget blir pensionatet ett ställe där man gömmer norska flyktingar. Karolina samarbetar med doktor David Hummel som arbetar och bor i Gäddede , åker över gränsen och hjälper norskarna och andra flyktingar i smyg. 

Vi får också följa Henry Rinnan som hängivet arbetar för nazisterna. Under krigsåren förföljde, angav och torterade han hundratals människor som han ansåg vara fiender till nazisterna. 

Boken är välskriven, spännande och extra intressant eftersom miljöerna är bekanta för mig. Även om Annelie Jordahl har fått fylla i luckor själv och det trots allt är en roman så är personerna verkliga och hon har fått mycket information från bland annat sina fastrar och andra i trakten.

Jag har konstaterat det förut och säger det igen... Det ger alltid lite extra när man känner till miljöerna och kan se det framför sig. Men med det sagt så är det här en bok för alla som intresserar sig för historiska berättelser.

 I morse insåg jag att just det, när det är frost på asfalt så blir den hal... Hade lite hunnit glömma det sedan förra hösten. Inte så att jag att halkade omkull men jag kände att det var lite instabilt.

I helgen har jag mest lunkentussat, tog en promenad i höstsolen, började klippa ner en vinbärsbuske men tappade inspirationen efter tre kvistar, klippte lite mattrasor och sedan slutade det med att jag låg på soffan och läste ut en otroligt tramsig bok som jag ska berätta om. 

Framsidan, titeln och hela framtoningen lurade mig att tro att boken skulle utspela sig i Dream Harbor, där serien om Pumpkin Spice Café av Laurie Gilbert utspelar sig. En serie som jag är mycket svag för trots att den också är ganska tramsig egentligen. 

Nu visade det sig i alla fall att det här var en helt annan serie av en helt annan författare, R. L. Kilmore.

Boken heter "Döden på Daffodil Inn" och är en mysdeckare eller om man ska tänka att det är en feelgood-kärlekshistoria med mordinslag?

Till på köpet är det del 2 och jag har missat del 1. Den kommer jag att läsa trots att det verkligen inte är något jag längtar efter. 

Morgan är lärare och älskar sitt jobb. Hennes föräldrar äger ett värdshus, Daffofil Inn, som betyder allt för dem. Varje år har de en påskliljefestival som brukar vara en stor succé. Men det här året mördas en kvinna i den nybyggda labyrinten under festivalen och katastofen är ett faktum!

Morgan är väldigt kär i frisören Will och de ska precis få ihop det när mordet inträffar och vips blir det komplicerat. 

Så varför tycker jag att den här har gått över gränsen från lite charmigt tramsig till "jag står inte ut nu får de ge sig-tramsig"?

Klichéerna staplas på varann. Författaren har petat in allt som brukar finnas med i en lagom tramsig feelgood men på ett sätt som inte har någon känsla bakom sig. De dramatiska och svullstiga känslouttrycken hos karaktärerna bottnar inte utan känns påklistrade. Jag har en otroligt hög toleranströskel när det kommer till trams i böcker men den här klev lite över kan man säga.

Och så är det fredag...

Igår lyckades de äntligen köra bort lastbilen från Strömsundsbron och nu kan de börja fundera på hur de ska laga bron. Jag ser fram emot att man ska kunna åka färja över Vattudalen men det blir uppenbarligen inte den här helgen och nästa helg är jag i Uppsala. Det är dags för höstens Sy-och hantverksfestival och jag tänker åka dit på lördagen som vanligt. Vet inte om jag kan locka en syster att följa med. Annars åker jag ensam. Har gjort det i flera år och det är ganska skönt det också. Man kan trava runt exakt som man vill och när man plötsligt från en sekund till en annan får nog, ja då kan man åka hem. Inte för att jag behöver garn egentligen men det är som med böcker, det är alltid något som saknas.

Idag får ni två ljudböcker av mig.

"Var är Helena?" av Tina Frennstedt är en True Crime-historia om Helena i Mariestad som försvann spårlöst efter en utekväll 1992. Förmodligen mördad av någon hon kände. Ibland gillar jag att lyssna på sådana här böcker när jag kör bil, lagom avancerat och fängslande så att resan går lite fortare.

Min andra bok är "De fem apelsinkärnorna", en Sherlock Holmes-novell av Arthur Conan Doyle. En kort historia som jag hann lyssna igenom en kväll när jag stod och nystade garn. Så man kan säga att den var typ tre härvor lång...

Sherlock Holmes känner jag att jag inte behöver presentera så mycket eftersom han ju är en välbekant figur. Den här novellen var intressant eftersom den innefattar Ku Klux Klan.

 Pusselhelgen blev mycket lyckad! 

En av deltagarna var en av mina bästa kompisar när vi gick på gymnasiet men sedan travade vi åt olika håll i livet och har inte haft kontakt på 27 år. Men nu när vi sågs igen så var det som att vi träffades för en vecka sedan bortsett från att det var väldigt, väldigt mycket att uppdatera. 

God mat fick vi också. Och sedan har det pusslats. Vi gjorde verkligen inget annat än att pussla, äta och prata. När jag satte mig i bilen för att åka hem så kändes det som att jag nog inte ville se en pusselbit på väldigt länge igen. Men nu när det har gått några dagar så är jag faktiskt lite sugen på att leta åt något av de pussel som vi har i förrådet.

Igår singlade de första snöflingorna ner. De var väldigt få och jag tror aldrig att de nådde marken men ändå. Den 13 oktober är tidigt även för att vara i de här trakterna. Vinterjackan, toppluvan och fingervantarna åkte fram direkt. Men idag är det vanligt höstrusk igen med regn så jag har återgått till höstjackan. 

Jag har läst en otroligt intressant bok om Anna-Britt Agnsäter, kvinnan som förändrade svensk matlagning, ansvarade för kokbokssuccén "Vår kokbok" samt kämpade i ett helt liv för att få svenska folket att äta nyttigt på ett enkelt vis. 

Målet för "Vår kokbok" var att den skulle vara så enkelt skriven att ALLA skulle lyckas i köket.

Hon arbetade i en massa år på KFs provkök. Efter en studieresa till USA kom hon hem med måttsatsen och köttermometern bland annat. Hon var med och tog fram matpyramiden.

Hennes liv var spännande och hon hade inte den enklaste uppväxten.

Boken heter "Ett litet recept på polkagrisar" och är skriven av Elin Peters.

En bok jag verkligen rekommenderar. 

Man får också en intressant inblick i Sveriges efterkrigshistoria.

Månadens dikt oktober 2026

 

Om hösten 

Nu är det höst och de gyllene fåglarna

flyga alla hem över djupblå vatten;

på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret

och avskedet susar genom grenarna.

Avskedet är stort, skilsmässan förestående,

men återseendet är visst.

Därför blir sömnen lätt när jag somnar med

armen under huvudet.

Jag känner en moders andedräkt på mina ögon

och en moders mun mot mitt hjärta:

sov och slumra mitt barn, ty solen är borta.-

Edith Södergran

Ur

Landet som icke är